Månadens fjällprofil, december 2015 ‑ Andreas Bengtsson

Namn: Andreas Bengtsson

Ålder: 41 år

Bor: Där det finns berg, men är skriven i Stockholm.

Yrke: Entusiastisk skidåkare och klättrare med världen som arbetsfält. Auktoriserad bergsguide och klätterinstruktör. Har grundat och driver Mountain Guide Travel. Guidar toppturer från Sarek i söder till norska Alta i norr. Har guidat i Jämtland, Jotunheimen, Romsdal, Japan, Chile, Iran, Kanada, alla Alpländer… listan kan göras lång.

Vad har du för relation till fjällen?

Ett av mina första minnen är när jag var på fjälltur med familjen. Jag var 6-7 år gammal, vi gick på turskidor. Det var en känsla av storslagenhet. Bergen var stora och jag var liten. Men det var ingen läskig känsla, istället upplevde jag en otrolig närvaro i naturen, i storslagenheten. Jag kände att det här är något väldigt härligt, som fortfarande attraherar mig. Den här känslan går att få i alla möjliga fjällvärldar runtom i världen.

De senaste åren har det blivit viktigt för mig att ta med människor ut på fjället. Det finns en glädje i att dela fjällupplevelsen med andra personer, att se deras reaktioner, förmedla kunskap och hitta bra snö. Jag kombinerar ofta skidåkning och klättring på mina turer.

Vad är Storslagen fjällmiljö för dig?

Jag vet inte om det är meningsfullt att definiera när det blir storslaget och inte. Det är en subjektiv fråga som är upp till var och en att avgöra. Jag upplever en ytterligare dimension i Lapplandsfjällen, där man vet att det är många toppar och dalar innan nästa väg. Men även en liten fjällmiljö kännas storslagen. Om vädret är dimma, snö och vind så kan man uppleva storslagenhet trots att civilisationen är nära.

Vilken fjällfråga brinner du för allra mest?

Det vore roligt om det blev en större förståelse, särskilt i södra Sverige, för vilken fjällvärld vi har i Skandinavien. Jag säger Skandinavien för bergen bryr sig inte om några landsgränser, det spelar ingen roll om de ligger i Sverige eller Norge. Svenskar åker långt bort för att åka skidor, det är också kul och jag jobbar ju där med, men det finns en otroligt stor fjällmiljö i Skandinavien som är okänd för många.

Om människor förstår att fjällen finns där, och om fjällen finns med på människors mentala karta som besöksmål, så skulle kanske fjällfrågor värdesättas mer. Då tänker jag både på djur- och naturskydd, och på att Sverige som destination skulle kunna växa internationellt.

Jag tror också att det finns ett stort värde i att inspireras av de bemannade hyttorna i Alperna. Där finns ett större nätverk av hyttor och man kan man gå mellan dem. Det möjliggör turer med lättare packning. De stora avstånden i svenska fjäll gör att det blir stora expeditioner för att ta sig ut. Fler bemannade hyttor (de behöver inte vara stora) som serverar mat skulle kunna lyfta fjällturismen.

Vilken kunskap tycker du fattas om fjällen?

Jag tror inte att det fattas så mycket kunskap. Däremot medvetenhet om att fjällen finns där. Det finns många duktiga vägledare, allt från färdledare på STF-nivå upp till bergsguider. Precis som man går på ledarledd träning i grupp, på exempelvis Friskis&Svettis, kan man åka på resor i fjällen i en ledarledd grupp. Då behövs det inte så mycket kunskaper. Genom att vara med några gånger så lär man sig och kunskapen sprids på det viset. Det handlar mycket om praktisk kunskap som man inte enbart kan läsa sig till i böcker hemma. När människor får uppleva glädjen i att vara ute i fjällvärlden, då tror jag att kunskapstörsten väcks.