Månadens fjällprofil, september 2016 ‑ Peter Egardt

Ålder: 58

Bor: Älvdalen

Yrke: Kommunstyrelseordförande på Älvdalens kommun, skogsmästare och yrkeslärare vid Älvdalens Utbildningscentrum (lärare inom Naturbruksprogrammet inriktning skog).

Vad har du för relation till fjällen?

Min relation till fjällen är gammal. Sedan mitten av sextiotalet har jag både vinter och sommar varit ett antal veckor i fjällen. I första hand i Klövsjöfjällen genom att min far har rötterna där via en fjällfäbod som hans familj hade då han växte upp. Fallmoran heter den och ligger i väglöst land mellan fjällhotelllen Storhogna och Vemdalsskalet på gränsen mellan Härjedalen och Jämtland.

Det bästa med fjällen för mig är att oavsett årstid gå eller åka skidor upp över trädgränsen och känna vinden mot ansiktet, ha vyer som sträcker sig mot fjärran utan störningar och också få känna mig liten, dvs att naturen är större än jag. Att i kall motvind åka skidor på kalfjället och känna naturens och elementens krafter ger mig en mycket stor närvaro och är riktigt avkopplande. Där känner jag mig också fri på riktigt och under perioder när det kör ihop sig i livet längtar jag till fjälls. Att sitta på en sten och bara glo är läkande för mig. Finns det dessutom lite hjortron att plocka, någon ren att se eller någon bäck dit jag kan gå och koka en kaffekopp är lyckan fullständig! 

Vad är Storslagen fjällmiljö för dig?

Storslagen fjällmiljö för mig är just det jag beskriver ovan. Den orörda miljön ovanför trädgränsen där vinden tar i, snön driver, med horisonter långt bort där blicken inte störs av vindkraftverk eller andra rörelser orsakade av mänsklig aktivitet. En miljö där jag som människa känner mig liten och där jag måste "ta i" för att kunna vistas. Jag behöver få ta i ibland för att må bra när man i vardagen tar bilen för att handla, slår på spisen för att koka potatis och hoppar in i en varm dusch när som helst.  Att tvingas planera sin mat för ett antal dagar, se till att bränslet räcker i spritköket och att få vara lite skitig några dagar - det är livskvalitet för mig.

Till storslagen fjällmiljö för mig hör också tystnaden. Att en vindstilla vinterdag sitta på en rödingsjö och höra hjärtat riktigt dunka i kroppen och blodets brusar i ådrorna.

Vilken fjällfråga brinner du för allra mest?

Det är svårt att bestämma vilken fjällfråga som är viktigast för mig. Är det orördheten med den obrutna horisonten eller är det tystnaden? Jag har svårt att plocka bort någon av de för min livskvalitet viktiga delarna av fjällen. Men om jag absolut tvingas välja så väljer jag ändå tystnaden som den allra viktigaste. Det går nästan alltid att fästa blicken på någon del av horisonten som är orörd och ostörd, men att tvingas använda hörselskydd för att slippa störande ljud i fjällen förtar absolut känslan av att vara där. Det innebär att utvecklingen av skotertrafiken sedan sjuttiotalet inte faller mig helt på läppen. Sommartid är det så mycket enklare att få uppleva tystnaden om man bortser från myggornas inande, fjällvråkens skri och andra välkomna naturliga ljud. Men vintertid är det svårt att få uppleva den riktiga tystnaden under någon längre tid och det är för mig en mycket viktig framtidsfråga för storslagenheten i fjällen.

Vilken kunskap tycker du fattas om fjällen?

Det jag skulle vilja få reda på mer om är erfarenheter av zonering av fjällområden. Fjällen är underbara för många människor. Vi ska alla kunna få fantastiska upplevelser i fjällen oavsett om vi vill gå på tur, sova i tält eller bivack och njuta av ostördheten, eller om vi vill höra vrålet från skotermotorn och känna hur högkamsmattan skyfflar snö under skotern uppför en riktigt häftig fjällbrant. Fjällen är stora och vi måste kunna rymmas där oavsett intresse.

Det som är viktigt är att man som besökare ska kunna välja vad man vill uppleva. Om det finns erfarenheter av att kanalisera besökare genom zonering och därmed ge alla vad de efterfrågar, samt möjligheterna att kunna ta betalt för att besökaren får det den vill ha, så vore det intressant att ta del av det.