Daniel Svensson

Namn: Daniel Svensson
Ålder: 34 år
Bor: Hällingsjö
Yrke: Forskare och lärare på avdelningen Science, Technology and Society vid Chalmers
Aktuell: Deltar i forskningsprojektet Vägar till mångfunktionella fjällandskap inom ramen för forskningssatsningen Storslagna fjäll. Deltog även i forskningsprojektet Fjällens rörelsearv. Disputerade förra året i ämnet vetenskapsbaserad träning för längdskidåkning.

Var kommer ditt intresse för fjällmiljön ifrån?

Jag har alltid haft ett stort intresse för att vistas i naturen. Det har varit ett naturligt inslag i vardagen eftersom jag är uppvuxen med naturen runt knuten. När jag ser tillbaka på min skoltid så har mina skolarbeten så gott som alltid handlat om natur- och landskapsfrågor. Mitt intresse för fjällmiljön växte fram under tiden som doktorand då jag vistades en hel del i Vålådalen i Jämtland. Tillsammans med min handledare Sverker Sörlin som är professor vid avdelningen för historiska studier vid KTH, började vi utforska hur människor genom historien har rört sig i fjällandskapet. Människors berättelser och historiska guideböcker har gett oss värdefull insikt i hur fjällandskapet har formats.

Varför är det viktigt att sprida kunskap om vilka spår människan har lämnat efter sig i fjällen?

Det finns en föreställning om att fjällmiljön är att betrakta som orörd vildmark. Kanske inte så konstigt om man jämför den med andra miljöer men ack så fel. Fjällmiljön har brukats så länge som det har funnits varelser på jorden. De fysiska spår som människans rörelsemönster har lämnat efter sig är dock väldigt subtila. På grund av att detta har dessa lämningar fått väldigt liten uppmärksamhet om man jämför med den uppmärksamhet som historiska byggnadsmonument fått. Samtidigt ger spåren från människans rörelser otroligt mycket information om hur samspelet mellan människa, djur och natur har fungerat. Med den kunskapen kan vi få viktiga inspel till hur vi kan hantera konflikter som uppstår när aktörer med olika intressen gör anspråk på de rika men känsliga värden som fjällmiljön erbjuder.

Vad är orsaken till de nya begreppen rörelselandskap och rörelsearv som ni har myntat?

Tanken är att peka på att människans rörelse är ett kulturarv som förtjänar lika stor uppmärksamhet som exempelvis historiska byggnader. Om inte kunskapen om rörelsearvet finns så kommer det perspektivet aldrig att beaktas vid beslut om hur fjälllandskapet ska planeras och förvaltas. Med begreppet rörelselandskap vill vi peka på att kulturarvet inte handlar om specifika platser utan om landskapet i stort. Människor har i alla tider rört sig över hela fjällandskapet och därför lämnat efter sig spår på stora områden.

För vem är den här kunskapen betydelsefull?

Egentligen för alla. Vi vill att kunskapen ska inspirera människor till varsamt brukande av fjällmiljön. Att få kunskap om vilka livshistorier som har utspelat sig i den miljö där man vistas ger en extra dimension till fjällupplevelsen. För de som bor och verkar i fjällmiljön kan den här kunskapen stärka identitetskänslan. Beslutsfattare kan använda kunskapen vid planering och förvaltning av landskapet. Men viktigast av allt är nog att kunskapen leder till ökad förståelse för att vi som tar del av fjällens erbjudande lämnar spår efter oss som sätter oåterkalleliga avtryck i fjällmiljön. Människans rörelsearv ger oss viktiga signaler om att det går att samsas om fjällens utrymme och välstånd om man visar både varandra och naturen respekt.

Hur kan kunskapen omvandlas från teori till praktik?

För de som arbetar med leder i fjällen kan kunskapen användas när man exempelvis ska dra en ny led. Det finns en anledning till att människan valde de vägar man historiskt sätt tog och kanske är det därför smart att följa de spåren. Arbetar man för att locka turister till fjällen så kan man använda kunskapen för att skapa en mer spännande och levande historia kring fjällmiljön.